Sjunde himlen

Kvick och romantisk road movie på färd ner genom 1950-talets Europa med Hasse Ekman och den omåttligt populära Sickan Carlsson i huvudrollerna.

Willy Lorens (Hasse Ekman) är programledare för det smäktande radioprogrammet ”Sjunde himlen”, som särskilt riktar sig till landets kvinnor. Han får artistnamnet Etershejken och överöses med säckar med beundrarpost. Den stora uppmärksamheten och chefer som jagar på honom tär på krafterna och radiostjärnan hamnar på sjukhus. Där finns doktor Lovisa Sundelius (Sickan Carlsson). Hon är en självständig, praktiskt lagd, yrkesarbetande kvinna som inte är det minsta mottaglig för romantik eller smicker, och hon tycker att ”Sjunde himlen” är rent trams. Fortsättningen är inte svår att lista ut. Konflikt uppstår naturligtvis mellan radioprataren och läkaren, men även varma känslor.
 
Efter en period av ambitiösa och mer allvarliga projekt, med Flicka och Hyacinter från 1950 som främsta exempel, övergick Hasse Ekman under 1950-talet till att göra komedier. I huvudrollerna syntes den slagfärdiga Sickan Carlsson. Hon hade innan gjort många huvudroller för regissören Schamyl Bauman men när han slutade göra film inledde hon samarbetet med Ekman. De hade båda en lätthet i agerandet och en bitsk kvickhet som gjorde att de matchade varandra fint. Hon var vid den tiden en av Sveriges mest kända och folkkära skådepelare och det var mycket hennes förtjänst att filmerna blev publiksuccéer. I kombination med Gunnar Björnstrands komiskt stela major är det Ekmans och Carlssons charm som i huvudsak bär Sjunde himlen. 

Sjunde himlen är också något så ovanligt som en svensk road movie från 50-talet. Filmen var en av Ekmans mest påkostade och spelades in i Sverige, Tyskland och Italien. Efter Etershejkens sjukhusvistelse hamnar han och läkaren (inte av en slump) på samma bussresa till Rom, med stopp på vägen i Hamburg, Heidelberg, Innsbruck och Venedig. Sponsrade gjorde Linjebuss. 

Den underhållande och romantiska road movien älskades av publiken. Kritikerna var något mer reserverade. Recensenten i Aftonbladet sammanfattade: ”Tycker man om Hasse Ekman (och det gör de flesta), beundrar man Sickan Carlsson (och det gör vi alla) och älskar man Rivieran (och det gör jag så in i Södern!) så faller man bara i farstun för Åke Dahlqvists färgfoto fast man vet att det hade kunnat vara ännu bättre än det är. Svaret blir alltså till sist: Jo vars!”

Idag är det intressant att notera att filmen gjordes precis före televisionens genombrott. Om filmen hade kommit bara några år senare hade nog radions enorma genomslag inte känts trovärdigt. 1959 gjorde Ekman en uppföljare till Sjunde Himlen: Himmel och pannkaka. Hasse Ekman, Sickan Carlsson, Gunnar Björnstrand, Stig Järrel och Bellan Roos spelar samma karaktärer, men vid det laget har Willy Lorens övergivit radion och blivit tv-stjärna!