Svält Sult
Per Oscarsson svalt i veckor och fick skådespelarpriset i Cannes för rollen som den vilt hallucinerande författaren som i Kristiania 1890 försöker pantsätta sina kavajknappar och skuggar Gunnel Lindblom. Efter Knut Hamsuns banbrytande roman.
"Knut Hamsuns romaner är utgångspunkten för hela den moderna
1900-talslitteraturen. Thomas Mann och Arthur Schnitzler var hans
lärjungar. […] Till och med amerikanska författare som Fitzgerald och
Hemingway var påverkade av Hamsun."
Så skriver Isaac Bashevis
Singer som fick Nobelpriset i litteratur 1978, ett halvt sekel efter sin
norska kollega. Med sin genombrottsroman "Sult" bröt Hamsun 1890 mot
alla regler för hur en roman skulle se ut. Den danska regissören Henning
Carlsens film är en kongenial tolkning av klassikern, med suggestivt
svartvitt foto av Henning Kristiansen och musik av jazzlegenden
Krzysztof Komeda, Roman Polanskis favoritkompositör. Per Oscarsson och
Gunnel Lindblom hyllades för sina insatser, och resten av skådespelarna
är norska och danska. Alla talar sina egna språk.
En svältande
författare står lutad mot ett broräcke, med papper och penna. Han tittar
ner i vattnet, byter fot, ser sig över axeln, sätter pennan mot
papperet, lyfter den och börjar om igen. När han skrivit orden
"Framtidens förbrytelser" stoppar han in papperet i munnen, tuggar på
det och spottar ut det när han håller på att kvävas.
Han irrar
runt i gränderna i Kristiania, utmärglad och feberyr, utan pengar till
mat och husrum. Det var så länge sedan han åt att han kräks när han
gnagt av ett hundben. Han äter hyvelspån. Han sprättar knapparna ur sin
kavaj och försöker pantsätta dem. Och blyertspennan, den han skrivit
sina filosofiska verk med. "Den är nästan som en liten människa för
mig", förklarar han för den trötta pantlånaren.
"Nej jag talar
inte med skorna har jag sagt, ni får tala med varandra i stället." Under
filmens gång har författaren sett ner på sina fötter utan att säga
något, men nu börjar han tappa greppet på allvar.
Sällan har
någon tappat greppet så övertygande som Per Oscarsson, och sällan har
någon skildrat det så övertygande som Henning Carlsen. Han gör en film
efter en roman som vill följa psykets vindlingar, och liksom Hamsun
hittar han en form som gör det möjligt. Carlsen var dokumentärfilmare,
och hans samtidigt sakliga och deliriska skildring av författarens
förvirrade försök att hålla fast vid det han förlorat, får traditionellt
berättade filmer om människans villkor att framstå som fega och
förljugna.
Romanen "Sult" bygger på Hamsuns egna upplevelser som
ung skriftställare i Kristiania, "denna märkliga stad, som ingen
människa lämnar förrän den märkt honom för livet".
Per Oscarsson fick skådespelarpriset i Cannes för sin extraordinära insats, liksom en rad svenska och utländska priser.
Mauritz
Edström, Dagens Nyheter: "Ur Henning Carlsens händer har […] kommit ett
stycke lika ömsint som ödslig filmpoesi, där Peter Seebergs stramt
behärskade manus, Henning Kristensen grafiskt verkande foto och Komedas
spröda musikaliska ledmotiv och kontrapunkter tonas samman till en
entydlig helhet. Denna tidsbild och atmosfärskildring har ett fåtal väl
utvalda betoningar. Grått och idylliskt, dystert och romantiskt öppnar
sig detta Kristiania som en hungerns pittoresk. Men också som en bild av
människolivet. […] [Man grips] av Per Oscarssons satsning och hans
förmåga att framställa denna människa på gränsen mellan yttersta
ensamhet och en berusande känsla av utvaldhet. Filmen – det är i stort
sett Per Oscarsson. […] Det befriande med honom är att han mitt i sin
starka inlevelse i rollen funnit ett sådant avstånd till den. Intensitet
och konturskärpa förenas, där han står med sin slokhatt, sin hunger och
stolthet. Kanske är detta vad som kallas mognad. Han ger oss en bild av
människans ensamhet, hemlös i en verklighet som ändå är hennes enda
hem."
Nina Widerberg (2016)
Nydigitaliserad version med svensk text.